Utan att ha tillgång till det stora internätet och därmed viss informationsinhämtning så kan det väl sägas att LeWeb är en av de större (möjligen största) konferenserna inom ämnet “morgondagens webb”. Under två fulla dagar ska drygt 1800 personer från främst Europa och USA träffas för att avhandla, diskutera och lyssna till de lärde inom huvudrubriken The Real Time Web. Ett ämne som i allra högsta grad ligger rätt i tiden och som redan börjat påverka den lilla människan. Så sent som igår utannonserade Google att dom implementerar realtidssök via bl.a. direktkopplingar in i Twitter, Facebook och MySpace´s allra innersta hjärtan.

Det här kommer bli mitt första besök på just LeWeb och det ska bli riktigt kul att se om produktionen håller den höga nivå som många andra deltagare vittnat om. Är ju tidigare frekvent besökare av Future of Web Apps (FOWA) i London, The Next Web i Amsterdam, Disruptive´s olika träffar i Stockholm, SIME i Stockholm plus en mängd mindre seminarier och föreläsningar i ämnet framtidens webb & entreprenörskap.

Med en kommande julledighet hoppas jag även på att kunna delge dig och övriga världen lite tankar kring innehåll, upplägg och annat givande som kan tänkas komma ut av just de här dagarna. Och den här gången ska det verkligen ske. Övriga poster om bl.a FOWA, Disruptive Real Time Conference och SIME är halvskrivna men har vart tvungna att ligga på vänt då efterfrågan från kunder under hösten nått riktigt bra proportioner.

Tills dess, för övrigt och vidare tycker jag att du ska kolla in Twitterflödet här bredvid alt. via www.twitter.com/tjompa för att få en del direkta reflektioner kring fransoser, smartskallar och andra härliga ting.

Och för allt i värden glöm inte att framtidens sak är vår och det är god tid att göra den till kundernas!

Projekt och briefer landar på ditt bord från någon form av helvetets niagara. “Alltför ofta” och “helt tiden” har blivit ditt svar på det mesta. Stressen piskar dig så till den milda grad att smärtan efter slagen börjar bli till ett gift. Inte heller idag finns tiden att samla information, brainstorma, diskutera, ändra eller utveckla. Du har hamnat på en Fast Food byrå, i en småföretagarspiral eller bara på en kreativ arbetsplats som just förstått den reella innebörden i ordet “lågkonjuktur”. Grattis.

Jag heter Tommie och är i normala fall personen på andra sidan. Personen som får dig att må precis sådär underbart. Personen som vill förstå dig bättre.

Livet är med andra ord relativt stressigt och plötsligt smäller det till på ditt skrivbord. Det är ytterligare något som måste tryckas ur din hjärna och dina lemmar. En logga bajsar man väl ut på några timmar, visst klarar du av att designa den där webbsidan på en dag. Kodning också? Självklart. En apa göre sig icke besvär.

Det är vid sådana här tillfällen man måste vara redo. Man måste ha fickorna fulla av kreativ ammunition. Du måste vara redo. Alltid.

Tipsen nedan kommer i bearbetad form från Stephanie Orma som delar med sig av sina tankar i ämnet om hur man som kreatör bör tackla världen. Stephanie är copy, grafisk formgivare och illustratör på en byrå i San Francisco och tillika skribent och frilansare vid sidan av.

Du har alltså precis fått på dig ännu ett gig. Det skulle vart klart igår. Välkommen – en punktlista för ett bättre liv.

1. Ha alltid kreativa källor runtom dig som du kan suga ut inspiration ur varje dag, hela tiden. Det kan vara tidningar, magasin, siter, böcker eller något annat. För vissa fungerar posters över väggarna och för andra handlar det om bakgrundsbilder satta på random. Vad du än gör, maximera intrycken.
2. Är du stressad, börja inte lek med olika fonter, håll dig till de säkra korten. I den situation du är i ska man inte börja sväva ut på hal is. Ta upp dom säkra korten Garamond, Caslon, Gill Sans, Frutiger, etc.
3. Om du har möjlighet så se till att bli briefad så tidigt det bara går. Får hjärnan lite egen inkubationstid så kan du ha mycket att vinna oavsett om processen är en halvdag eller två dygn.
4. Dra igång Spotify (eller liknande), ratta in spellistan full med favoriter, låt dina nya fina hörlurar smeka dina öron. Och. Kör. Full spetta, högre volym och mer tinnitus. Musik får dig att slappna av men förflyttar dig även till rätt mood. Att såväl bakgrundsljud som dina egna tankar dövas är vad vi strateger kallar för synergieffekter.
5. Ta med dig jobbet hem, lägg lite av din fritid. Du sätter när allt kommer omkring ditt namn på det levererade och ibland får man kasta upp några egna dollar för att komma hela vägen fram. Det här är en punkt jag diskuterat mycket med frilansare inom form och som verkar vara lite av en svårdiskuterad för dels folk utanför den kreativa världen och dels många dödliga anställda. Självklart handlar det hela om eget driv, synen på sin egen framtid och insikt kring sitt sitt varande.
6. Den här är för bra för att inte citeras.“It pains me to say this one…let it go. Just let the design go. Put the mouse down, step away from the keyboard, and just walk away.”

Kontenta. Om du är en kretaör som fastnat på vad Stephanie kallar för ett “fast food” design jobb så ska du vara medveten om att det kan resultera i ren och skär kreativ utbrändhet. Som aska ligger du där och kippar efter andan tillslut och de enda jobben som finns tillgängliga är ett vick på Lidls reklamavdelning (Biltema hade tyvärr fullt när du frågade).

En lösning för stunden, eller så långt din leklust mäktar med, är enligt samma kvinna att du går på jakt utanför din arbetsplats. Frilansa, gå lite kurser, måla, jobba på mappen osv. Allt som får dig att hålla den kreativa fanan på topp.  Allt som får dig att inte gå en kreativ död till mötes.

“And remember, the next time you’re asked to hurry up and be creative take a moment for yourself, pause, breathe and then in your most nasal, drive-through window voice inquire, “Honey, do you want fries with that logo?””

Basta. Allt dör om man inte tar hand om det varsamt och med stort hjärta. Eller vad tror du?

• Ta inte mina fria översättningar och smygtolkningar för givet, läs den riktiga postningen borta på smashingmagazine.com.
• Läs vilka andra artiklar Stephanie har skrivit.

PS. Observera att tänket som här ovan appliceras på kreatörer 1) kan få dig att förstå dessa bättre om du jobbar med dem men även 2) kan appliceras på andra branscher, kanske tom på din och dig. DS.

Då jag var väldigt nöjd med förra årets tillställning (läs mer om det här) så blir det självklart ett besök även i år. På förmiddagen är siktet inställt på “Pitching and PR for start-ups” med bl.a. Tim Meldrum vid talarstolen. Den påläste kanske slås av att jag valde bort seminariet med Mattias Miksche men det har enbart att göra med att jag lyssnat på honom vid två tidigare tillfällen.

Eftermiddagsvalet lades på seminariet “Finance for start-ups” där bl.a. Jane Walerud kommer att prata om sig själv som kvinnlig affärsängel, entreprenör och möjligheterna till inkommande kapital.

Nu till det viktiga. Registreringen stängde igår måndag. Om personalen är lika tillmötesgående i år som de var förra året så har du högst troligen några timmar på dig att få tag i en biljett. För att prata klartext. Släng dig på luren och var mjuk på rösten. Fungerar inte det så börja diskutera mutor – because you’re worth it.

PS. Om du ska gå på eventet och vi inte känner varandra sedan tidigare vore det kul att ses. Lägg en kommentar eller skicka över ett mail till tommie@apdf.se så tar vi det därifrån. DS.

Hur som haver så berättade jag om min idé att lyfta in den här bloggen som en del av företagets informationsfeed. Oavsett om etui.se är lite ledigare än företaget som ska byggas så är ju Tommie Nordholm fortfarande Tommie Nordholm även fast informationen är olika. Inspiration som inspiration.

Det hela ledda hur som helst till ett stort stopptecken. Jag blev förbjuden av min käre vän. Anledningen? Han anser att jag stundtals är lite för sur och dissande på den här bloggen något som inte går ihop med mitt personliga varumärke som han känner det. Tycker personligen inte att det stämmer men av mannens tonart att döma så var vidare diskussion i ämnet inte aktuellt.

Det här fick mig att börja fundera lite mer på hur personer ser på mig egentligen. Både ur ren professionell synvinkel och på de mer privata domänerna.

För något år sedan så fick jag efter lite letande tag i en mentor som passade väl in på de preferenser jag då hade satt upp. Det var en stark kvinna som hade visat på både driv och entreprenörskap. En som vågade gå sin egen väg men som ändå var mjuk, human och formad av världen. Som en del i det personliga utvecklingsprogram som skulle genomföras så fick jag ett gäng frågor på ett papper, frågor både jag och utvalda personer i min omgivning skulle svara på. Lätt konstiga frågor som mer skulle passat i ett kreatörsforum än på en bank så att säga. Hursom så förvånades en del över svaren som kom in från såväl nära vänner som flyktiga bekanta och kunder. Eller jag förvånades över vissa av detaljerna. Hur de uppfattade mig när de fick skriva fritt. Det hela dog dock tyvärr ut när mentorn “sa upp” mig som adept pga att jag var lite djupare och krångligare än vad hon först trodde.

Hursom. Andras sanningar om en som person är sällan överensstämmande med vad man själv tror. Precis som det navelskåderi som allt som oftast sker på ett företag, då sett till företagets syn på sina egna produkter och tjänster i förhållande till vad världen utanför ser, känner och upplever. Inget konstigt med det såtillvida man förstår att det sker, varför det sker och vad man som ägare av sitt personliga varumärke kan och bör göra åt det.

Det hela leder till en slutsats. Jag tänkte genomföra ett liknande test som jag och mentorn arbetade utifrån och slänga ut på det stora internätet. Kolla in hur uppfattningen från mina digitala kontaktpunkter skiljer sig från de professionella (sett till jobb alltså) och vidare mot de analoga privata.  Förhoppningsvis kommer  jag närmre produkten Tommie och får lättare att resonera kring de värden och uppfattningar jag bygger runtom mig. Det kommer bli läskigt, det kommer bli roligt. Det kommer inte att hända just nu men inom kort. Så Tommie – om du läser det här om två veckor och fortfarande inte skridit till verket så skäms och kom igång bums!

Via ffffound.com

Ska vara helt ärlig, jag vill gråta.

[youtube YwzTQsaWvXo]

Dagen efter började verkligheten komma ifatt. För att förstå vad som hänt i mitt liv de senaste månaderna krävs ett kilo kaffe, en halv back öl alternativt en öde ö. Här på bloggen finns inget av dessa tre så det blir en kortversion.  Allt för att se det stora sambandet och ge en doft av framtiden.

Februari. Efter år av egenföretagende och studier så fick jag för mig att prova en anställning. Marknadsstrateg webb/nya medier på tidningen Nöjesguiden. Eftersom det inte räckte för att kroppen skulle slå bakut så bestämde jag och min flickvän att det här med att bo innanför tull var avklarat (hade tröttnat för länge sedan). Skärgård och skog ska det vara. Sagt och gjort, vi köpte ett gammalt sommarpang långt ute på Värmdö (öster om sthlm, intill segelbåtsmeckat Bullandö). Renoveringen påbörjades. 5h sömn i streck och för mycket snabbmat. Fast forward.

I förra veckan hade jag min sista dag på tidningen ovan. Låt oss säga att det inte passade mig och att övriga frågor besvaras i enrum. Åter till konsulteriet och frilanshistorierna kring elden. Gamla kunder ska kontaktas, site ska byggas, visitkort ska tryckas… sen måste man ju ha ett erbjudande också. Ni som känner mig förstår vad det är för inre arbete jag går igenom för att kunna erbjuda en sak, jag och mina idéer.

Tankarna på bloggen har länge legat där, som en del vilken saknades men som aldrig fick den tid den behövde. Som så många andra känner, där vissa gör något åt saken. Jag ska vara en av dom, bloggen ska åter bli en del av mig och det digitala livet men även en inspirationskälla för både nya och befintliga kunder. Vidare har vi övriga intressenter, de som inte ser till att det finns mat på bordet men som gärna äter då det bjuds (jaja, jag tycker om er med).

Jag behövde en vecka och den veckan är snart över. En vecka för att få saker och ting någorlunda på plats i huvudet, för att bidka de kunder som hoppat på tåget redan från början och även för de som var med sedan tidigare. För att bidka mig själv. För att försöka hitta hem.

Den här gången blev det totalt oviktigt men något jag ville få sagt. I fortsättningen kommer det bli aningens intressantare. Det ska jag se till om inte någon annan gör det. Bloggroll, hotellbyte och formatändring är i annalkande. Försvånansvärt vad mycket man hinner med då Jaiku bygger om bland sina servrar.

Och när grupperingarna inte tilltalas av kloningen så faller allt. Företagets klustrade verklighet blir svårare att hantera. Personalen står handfallen och ser på medan de kliar sig i bakhuvudet vid kaffebryggaren. Ledarna står och faller som Svenska Akademin så vackert uttryckte det en gång i tiden.

Ingen sensmoral, ingenting. Bara en reflektion från livets kaffebryggare.

[tags]Reflektion, Kaffe, Framtiden[/tags]