Det här måste vi göra något åt, pronto. Om inte för din skull så för min… för du sitter just nu och läser av ett av mina spökande ångesthjon. Slutar gör man när toppen är nådd, allt annat är feghet i en liten ask och sånt ska man inte beblanda sig med.

Fortsättning följer.

Kommentar: “Dags att skriva något snart? För helvete?”

Som den artiga individ jag är så förstår jag att signaler in allt som oftast kräver signaler ut. Så jag låter fingrarna vandra över tangentbordet.

Hörru Lorden,

Nu ska inte du komma här och fukka upp mina trianglar och stampa på mina erogena zoner. Jag ligger här i en jävla soffa och har veckans fetaste huvudvärk. I världen utanför min kropp gormar en kund på telefonsvararen, mail regnar ner om korr. på en annons för en skitkatalog jag råkade förköpa mig i för ett halvår sedan  samtidigt som polaren pär ringer och gnäller om någon brutta han tydligen gjort bort sig mot.

Tiden kommer. Men inte än på några timmar. Har du inget att göra tills dess tycker jag att du ska leta rätt på någon jävligt bra resurs för att lära sig mer / sätta sig in i gerillamarknadsföring. Här är din möljighet att skina, ställde samma fråga till gamla rekotorn på Berghs och han kom med ganska precis… noll svar. Grattis reklamvärlden.

Puss på dig och ta vara på skottlossingspolarna. (personen ifråga bor kring idyllen Göteborg)

// Tommie Nordholm

Jag postade brevet och fick tillbaka ett svar. “Tjomme. Lägg upp mejlet du skickade istället.”. Jag gör som önskat enkom för att om möjligt få en bättre relation med personen ifråga. För jag var allvarlig med att det där med gerillamarknadsföring intresserar.

Beslutar man mot magens vilja känns det olustigt och går bestluten helt stick i stäv med eventuell fakta blir känslorna oftast detsamma. Personligen har jag en tendens att låta “magen” styra något mer då den ändå har en personlig erfarenhet att underbygga resonemanget på. Fakta och empiriska studier ska självklart inte förkastas men vi har allmänt sätt ett lite väl kärt förhållande till det som personer i grupp titulerar som sanning.

Och vi vet ju alla ett en sanning är en sanning är en sanning. Tills motsatsen bevisats.

• På tidningen Chef´s webb finns en artikel om att du inte ska lita på din magkänsla. Det är så sant att det t.o.m. finns en doktorsavhandling i ämnet.
• Blink : den intuitiva intelligensen är en klart läsvärd bok av Malcom Gladwell . Ur beskrivningen hittar vi följande: “TVÅ SEKUNDER. Längre tid än så tar det inte att bilda sig en uppfattning om något. Vad beror det på att vissa människor kan lyda sina instinkter, som leder dem rätt, medan andra genast far vilse när de följer sina?
  
  Hur arbetar egentligen våra hjärnor – på kontoret, i klassrummet, i köket och i sovrummet?”
  
  Låter det intressant (och det är det – boken alltså) så har bloggen hakank en välskriven recension som ger en bra bild av bokens innehåll (och en del fördjupande länkar).

[tags]Magkänsla, Beslut, Blink, Chef, Malcom Gladwell[/tags]

(Kolla bilden nedan)

Den svarta -70 Dodge Chargern som står till höger om Toyotan är en stenhård Muscle Car och ingen raggarbil. Raggarbilar är sprayburkslackade pilsnerpråmar med plyschklädsel och tärningar i backspegeln.

Samt lite från en kompletterande kommentar i anslutning till den ovan.

Samt en bakrutesdekal lydandes “Skratta inte Svensson – det kan vara din dotter”.

Precis så är det, för det har jag läst på internet.

• Vill du se filmen så gör du det hos Dagens Media.
• Svenska Wikipedias definition av raggare.

[tags]Raggare, Toyota, Reklamfilm, Kommentarer[/tags] ]]> http://etui.se/2007/09/05/definiera-raggare/feed/ 0 http://etui.se/2007/09/03/kommentera-jag-ar-vaken/ http://etui.se/2007/09/03/kommentera-jag-ar-vaken/#comments Mon, 03 Sep 2007 09:04:23 +0000 tjompa http://www.etui.se//2007/09/03/kommentera-jag-ar-vaken/ Nu får det vara nog, dags att öppna ventilen en aning. Jag måste officiellt få hacka på tidningen Dagens Media och då en del av deras webb.

Det ligger till så att Dagens Media har valt att stänga av kommentarsfunktionen på alla sina artiklar vardagar mellan kl. 22-06 samt helger. Eller, valt och valt. Såhär har det vart ett bra tag om inte alltid.

För mig är “finessen” helt jävla obegriplig. Så urbota korkad att jag bara vill lägga mig ner och gråta.

Ta en person som mig vilken till största del besöker dagensmedia.se både dagar, sena kvällar, nätter och helger. Jag är en man med åsikter och är gärna med och diskuterar kring vissa ämnen och nyheter. Dock så kan jag bara göra det vid ytterst få tillfällen p.g.a. det jag kallar för vi-ska-hålla-koll-på-dig-censur-och-nu-borde-du-sova. Det är inte rätt, det gör mig inte glad och det är inte smart.

Jag antar att själva idén från företagets sida är att de vill kunna ha en någorlunda bra koll på vad för kommentarer som postas så att de kan vara snabba med att plocka bort de som inte passar in. Det finns nog en viss känsla att man inte vill få lika idiotiska bollar i rullning som sker hos konkurrenten resume.se och dess artikelkommentarer (personhopp, OT och annat under kategorin: fel). Dock så är det är helt fel väg att gå.

Seriöst. Internet stänger inte på nätterna. Internet stänger inte på helger. Åsikter förändras inte över en natt (såvida man inte är full). Webben är tillgänglig 24/7, worldwide. Informationen och funktionerna ska finnas där på besökarens villkor när det gäller tid. Tillgänglighet är ett ledord.

Vi pratar inte om en geografiskt punktplacerad butik. Vi pratar om en webbsida. Vi pratar en funktion på webbsidan som får besökaren att interagera med både företaget och dess andra intressenter. Vi pratar om en funktion som som får besökaren att stanna längre hos företaget. Vi pratar om kunder som tillsammans med företaget vill ventilera tankar och åsikter. Vi kan dra det hela vidare till varumärke och interaktion, kundsyn och annat kul…

Ventilen är öppnad, ord är skrivna och jag är ännu mer förbannad än när jag började. Usch! Snälla någon på Dagens Media, gör om och gör rätt. Börja ta besökarna för vad de är, och för de åsikter de står bakom.

Och så här ser det ut…

[tags]Dagens Media, Internet, Kommentarer, Internet, Reklam[/tags] >

Hursom så hittade jag just en annan film på Pleo (och hans polare?) som gjorde att mitt tidigare begär förstärktes en aning kallad jättemycket. Filmen kanske är fejkad men vad gör väl det i en värld som höjer det konstgjorda till skyarna.

Ser framför mig hur jag och två bra polare sätter oss ner i soffan hemma, häller upp en god rökig och sätter ner våra Pleos på golvet. Showtime!

[youtube POVFepuGoic]

Via Gadget Review<

[tags]Pleo, Leksaker, Prylar, Polare[/tags]

Sitter och bråkar lite med min nya mobiltelefon, en Sony Ericsson P1i. En lång historia som bottnar i 3:e partsprogram och en syncning med Mac. Efter att ha hållit på att spilla ut kaffet på skrivbordet lackar jag ur ordentligt. Börjar spastiskt veva med armarna för att ventilera ut min frustration men missar det faktum att jag faktiskt sitter väldigt precis jättenära just skrivbordet. Prylar far omkring och den trådlösa musen åker i backen…

(Då jag har en rätt stor skärm kopplat till laptopen när jag sitter och jobbar har jag möjlighet att lägga saker lite som jag vill på det virtuella skrivbordet. Det på datorn. Ett område på vänster sida är fyllt med lite intressanta länkar till olika webbsidor som enligt mig behöver en närmre titt.)

Så. Musen dundrar ner i golvet och mina armar blir på en nanosekund återigen en del av min nu sansade kropp. Det blixtrar till på skärmen och en webbsida dyker upp… en webbsida med en jobbannons från just Sony Ericsson. Det är sjukt. Det som är ännu sjukare, nästan läskigt, är att det inte är vilken annons som helst. Det är en som har referensnummer 666 (the number of the beast).

Kanske är det dags att gå tillbaka till Nokia när allt kommer omkring.

Man kanske skulle flytta dit…

[tags]Webb, Upplevelse[/tags]