Igår kom så nyheten om att Twitter tar  in nya fräscha pengar från investerare. Målbilden har tydligen vart 50 miljoner dollar (per idag närmre 350 miljoner svenska kronor) men då efterfrågan vart stor så kan det handla om uppemot 100 nya miljoner dollar in. Värderingen man utgår från sätter en siffra på bolaget, en siffra som är 1 miljard dollar.

Det är rätt mycket pengar.

Kommentarerna på nätet har inte låtit vänta på sig och behandlar allt från att Twitter inte visat upp någon hållbar affärsmodell till att det här är början på en ny bubbla likt början på 2000. Att det hela här hypat som råder det ingen tvekan om.

T.o.m. personer från andra företag börjar sakteligen kommentera det hela. Roligast idag är Jason Fried från 37signals (Basecamp, Highrise etc. etc.) som skickat ut en pressrelease om att bolaget nu är värderat till 100 miljarder dollar.

Hänvisningen sker till att en grupp investerare köpt 0.000000001% av bolaget för en dollar. Så långt skulle faktiskt allt kunna stämma. Läser man vidare så klarnar dock det hela. “In order to increase the value of the company, 37signals has decided to stop generating revenues” är ett klart pekande på att man inte tror på att bolag per idag kan nå upp till de här summorna utan att ha lite mer kött på benen. Vidare så citeras en viss Aanandamayee Bhatnagar, finansprofessor & värderings guru på Grenada State’s Schnook School of Business (påhittad person såklart) kring bolagets affärsstrategiska mål. Den figuerade personen pekar på att 37signals ska attrahera tolv miljarder användare till år 2013. På frågan hur det ska vara möjligt när det “bara” finns 6,8 miljarder personer på planeten ges svaret “Why limit users to people?”.

Jag tycker att det här är helt underbart. Visst visar 37signals på såväl stake som att man vågar ta sida i debatten och vara frågande till vad som händer – men det viktiga är att det görs med en stor gnutta humor. Med den rätta blicken. Affärsvärlden överlag är experter på att producera och mata människor som ska “leka vuxna”, något som går igenom såväl i mötet som i kommunikation och handlande. Att de aningens yngre men ändå stora företagen vågar gå utanför ramarna kommer vara världen till gagn över tid. Det här är nöje rakt från grudndbulten i ett företag. Inget påklistrat brand identity-tjaffs från en byrå… Det här är som frisk luft i en trasig ekonomi.

PS. Om du missade historien kring när Facebook skojjade med TechCruch härom veckan så tycker jag att du ska gå vidare till Nikke´s postning i ämnet bums med det samma. Även det läsning man blir varm av! DS.